En tesked jord och hav av Dina Nayeri

Nayeri skulle kunna vara en av mina nya favoritförfattare. Där, så var det sagt. Jag fullkomligt älskar denna debutroman och hoppas att hon fortsätter att skriva böcker i samma anda. 

Innan jag började läsa for mina tankar till  Khaled Hosseinis böcker (The Kite Runner och A Thousansd Splendid Suns), och visst finns det vissa likheter, framförallt med den sista. En stark kvinnogestalt som försöker att hitta sin väg genom livet. För visst är Saba stark, även om hon själv kanske inte tycker det. 

Även om historien självklart färgas av att den utspelar sig i Iran och att de inskränkningar som det muslimska styret gör i vardagen, framför allt för kvinnorna, så är det som jag mest tar med mig helt oberoende av land, kultur och andra omständigheter. Det är historien som en flicka som förlorar sin syster, inte nog med det, sin tvilling, och hur hon försöker att hantera detta, gå vidare och hitta sin egen identitet efter att ha varit del av den unika tvåsamhet som det innebar. Det är också egentligen lite irrelevant på vilket sätt hon förlorar henne, är Mahtab som Saba säger välmående i något annat land eller dog hon? Saba måste i vilket fall gå vidare i sitt eget liv. Det finns så mycket jag skulle vilja säga men det skulle bara förstöra för de som vill läsa boken. Gör det bara säger jag!

Det tog ett litet tag innan jag kom in i boken, kanske 100 sidor, men efter det var jag helt fast. Och ja, jag hade tårar rinnande utmed kinderna vid mer än ett tillfälle under läsningen. Jag brukar ha svårt att få betyget att trilla över till högsta, men jag kan helt enkelt inte komma på hur den hade kunnat vara bättre.

 

Betyg: 5/5

Originalets titel: A teaspoon of Earth and Sea

Läst tidigare av samma författare: Detta är författarens debutroman.

Just det, kom på att jag kanske ska lägga till en liten sak till. Jag som brukar vara högst skeptisk till att läsa svenska översättningar av engelskspråkiga böcker tycker i detta fall att Ylva Stålmarck har gjort ett alldeles utmärkt jobb. Var någon enstaka sak jag störde mig på, men det har nog egentligen inte med översättningen i sig att göra utan att det används iranska ord och begrepp (det handlar om flera olika språk och dialekter) som säkert gör att den engelska texten också hackar lite om man inte känner till dem sedan tidigare. Men som sagt, i detta fallet känner jag inte alls att hellre skulle läst den i original så stort plus i kanten till Stålmarck.