Aravind Adiga tillhör en av de nya författare från Indien som fört in nytt blod i den engelska skönlitteraturen. Läste hans debutroman från 2008 The White Tiger, som han också fick Man Booker priset för. Nu är inte denna riktigt lika bra som sina föregångare men det var ändå en njutbar upplevelse.
Boken handlar om ett flerfamiljshus där de blir erbjudna av en byggherre att bli utköpta för mer pengar än någon av dem någonsin kunnat drömma om. De flesta är med på förslaget med en gång och börjar genast att planera hur deras liv nu kommer bli mycket bättre. Den som gör starkast motstånd mot att sälja är den gamle läraren, Masterji. För honom betyder inte pengarna något. Han har bott där större delen av sitt liv, med nästan samma grannar. Hans hustru gick bort för knappt ett år sedan, och han tycker om att känna hennes närhet i bostaden de delat, där även den bortgångna dottern växte upp. Alla tror att hans "jag vill inte ha någonting" handlar om att han vill ha mer pengar, men alltefter vad tiden går och byggnadsherrens deadline närmar sig inser de att han nog faktiskt menar vad han säger. Då börjar de fundera ut sätt att försöka få honom att ändra sig.
Som sagt så gillade jag boken. Det tar lite tid innan man kommer in i den Mumbaiska staden och hur den är uppbyggd, framför allt språket med olika benämningar på saker och ting kan vara lite svårt bitvis, men som jag brukar säga när någon frågar hur jag "vågar" läsa på engelska; man behöver faktiskt inte förstå alla orden jämt, det räcker att förstå sammanhanget, annars kan man alltid slå upp det.
Betyg 3/5
Läst tidigare av samma författare: The White Tiger, Between the Assassinations
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar