Magikerna av Lev Grossman

Den här boken hade jag tur att vinna från Jenniesboklista för ett tag sedan, och jag hade varit sugen på att läsa den efter att ha sett den i varenda mat och bokaffär jag varit inne i på senare tiden.

På ett sätt vet jag inte vad jag ska tycka om den här boken. Jag pendlade verkligen boken igenom mellan att tycka att den var suveränt bra till att den var rent dålig, där av mellanbetyget. Vissa avsnitt i boken beskrivs alldeles för detaljrikt medan andra som man skulle ha önskat det med bara blåser förbi. Men jag gillar ändå själva konceptet.

Boken beskrivs som en blandning av Harry Potter och Narnia fast för vuxna och mja skulle jag väl säga på det. Om man med det menar att det förekommer magi och sagoväsen i flera olika världar med mer sex och droger så ok. Men likheterna känns mer ytliga tycker jag. I Grossmans värld är magi något som man kan lära sig om man är tillräckligt smart och kommer in på en hemlig magiutbildning istället för att gå på universitetet. Det är en kunskap som man får plugga in precis som vilken annan. Och tanken är ju tilltalande. Hela den biten känns ganska solid. Quentin som är uttråkad i sitt vanliga liv kommer dit och hittar kamrater och utmaningarna som hans tidigare liv saknat. Den senare delen när en Narnialik saga visar sig vara en reseskildring känns mer rörig och ofullständig. Det hade nog varit bättre om han fokuserat hela första boken mer på skoltiden och tagit det andra i nästa del istället. Då kanske saker och ting inte känts så avhuggna och röriga.

Så, kommer jag efter detta läsa nästa del i serien? Definitivt.

Betyg 3/5

Läst tidigare av samma författare: Det här är den första boken jag läser av denna författare.