Denna lilla bok, den är bara cirka 100 sidor lång är naggande god. Som vanligt när det gäller Tóibín är språket helt fenomenalt och eftersom berättelsen är så intim blir det ännu mer talande. Kan tänka mig att det går att läsa denna om och om igen och hela tiden upptäcka nya nyanser och meningar. Jag har också full förståelse att den är longlisted för nästkommande Man Booker.
Boken visar en annan sida av en historia som många av oss känner väl. Mary i titeln är gammal och de här hennes sista dagar tänker hon tillbaka på sitt liv och den son hon förlorat. Även om omständigheterna kring hans död är unika så är hennes känslor inför sin son, den man han växte upp till att bli, och det faktum att hon tvingades överleva honom universella. Hade hon kunnat göra något annorlunda?
Även om det är sonens gärningar och död som behandlas så är det hela tiden ur Marys (Marias) ögon och hon har svårt att se den man som alla beskriver att han är. Hon kommer ihåg hur de gjorde saker tillsammans när han var liten. Hon har svårt att se hans gudomlighet mer än att alla barn är gåvor från Gud i deras mödrars ögon.
Jag hoppas verkligen inte att någon missar denna bara för att den berättar Marias historia, den är som sagt inte religionisk på det viset. Och läs den för guds skull i original. Jag har svårt att tro att en översättare kan fånga det vackra språket, hur bra hen än är.
Betyg 5/5
Böcker jag läst tidigare av samma författare: Brooklyn och The Master
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar