Ibland kan jag bli nästan orimligt glad över själva boken. Alltså inte innehållet, utan känslan av själva boken i min hand när jag håller i den och när jag läser. Hur fin den är när den ligger och väntar på att jag ska plocka upp den igen och börja läsa.
Sådan glädje upplever jag just nu av vår bokcirkelbok Utvandrarna av Vilhelm Moberg. Lånade den ur pappas bibliotek och är så glad att jag hade den möjligheten när utgåvan är så fin. Visst, den nya med de fina broderade omslagen är superfina, men det är ändå något visst med den här typen av böcker.
