Analfabeten som kunde räkna av Jonas Jonasson

Jonas Jonasson är tillbaka med ytterligare en suverän bok. Återigen är det en berättelse som sträcker sig både över tid och kontinenter. Vi får träffa Nombeko, en ung flicka som växer upp i Sydafrika under apartheid-tiden. Samtidigt i Sverige gör Ingemar sitt bästa att fostra sin avkomma i sin egen avbild. 

Jag var lite nervös att ta tag i denna. Jag älskade Jonassons förra bok och var rädd att han inte skulle kunna nå liknande höjder igen. Tack och lov hade jag fel. Även om historierna är vitt skilda så är berättarskapandet lika, de har samma ton och samma sätt att väva samman verkligheten med det påhittade. 

Då jag lyssnade på förra boken kändes det självklart att göra det denna gången också och Granath gör ett minst lika bra jobb denna gång. Vet inte hur mycket av nöjet ligger i hans uppläsning, jag vill nog inte ta reda på det heller. För mig är Jonasson och Granath en lysande kombination, förhoppningsvis får vi njuta av den igen i framtiden.

Uppläsare: Björn Granath

Betyg: 5/5

Böcker jag läst tidigare av samma författare: Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann

Pride and Prejudice frossa

Dags för lite redovisning av den Pride and Prejudice frossning som pågått de senaste veckorna*. Det hela började med att min kompis B frågade om jag ville hänga med till London, som om någon skulle svara nej på den frågan liksom. Hade på Twitter läst om att en av mina favoritskådespelare, David Oakes, skulle vara med i en produktion av Pride and Prejudice i London under den tid vi kollade på att åka. Efter ungefär lika mycket övertalande från mig som hon behövde göra på mig så inhandlades biljetter till detta. Återkommer till detta senare.

Kände såklart att jag ville fräscha upp mig lite på historien så laddade ned den som ljudbok från LibriVox. Handlingen är väl känd för de flesta så går inte in på den mer här men kan varmt rekommendera den här inläsningen. Jättebra gjord. Ger den 5/5 i betyg.

Någon vecka innan vi åkte så visades även filmen från 2005 på tv vilket jag såklart inte kunna missa. Tycker om Matthew MacFadyens (en annan favorit) tolkning av Mr Darcy, men är lite skeptisk till Kiera Knightly som Lizzie. Många saker är ju kortade och borttagna från filmen, som alltid, men kostymdrama är kostymdrama. Ger denna 4/5 i betyg.

Sedan kom teaterupplevelsen som var helt fantastisk. Först och främst bra väder och utomhus i Regents Park, kvällsföreställning med vackra ljus som kom fram när mörkret trängde på. Och ensemblen var suverän. Erkänner att det var Mr Darcy som drog men Jennifer Kirby som gjorde sin teaterdebut var helt lysande i sin rolltolkning av en Lizzie som var sprudlande och rapp i replikerna. Både Rebecca Lacey som Mrs Bennett och Ed Birch som Mr Collins fick mig att skratta så tårarna rann. För den är ju rolig, det är så mycket fokus på romanserna jämnt att man glömmer bort hur mycket humor som faktiskt finns i grundberättelsen. David Oakes var ingen besvikelse heller, kul när någon man gillat på tv/film också klarar av att leverera på scen också, inte alltid den övergången fungerar så bra. Måste lägga in den här lilla videoklippet också bara för... ja kolla så fattar ni. 

* Av någon outgrundlig anledning har detta inlägg legat fördigskrivet i utkast flera veckor utan att bli publicerad så just denna frossning ägde rum i cirka juli.

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson

Innan jag började lyssna på den här hade jag självklart hört mycket om hur bra den är,  att jag bara måste läsa den och så vidare. Var därför inte så sugen till att börja med.  Sedan fick jag den som ljudbok och eftersom jag inte har så många och de är mitt promenad sällskap/promenad motivation så tryckte jag på play nu i alla fall. 

Och jag ångrar det verkligen inte.  Jag är helt förälskad i Allan och alla hans äventyr.

Boken börjar som titeln antyder med att hundraåringen Allan smiter ut genom fönstret för att slippa fira sin 100-årsdag.  Sedan staplas de otroliga händelserna på varandra och vi får omväxlande följa vad som händer i nutid och allt Allan varit med om under sina 100 år på denna jord. Han har inte direkt legat på sofflocket om man säger så. 

Jag älskar berättarsättet att väva in historiska händelser på ett trovärdigt sätt vilket ger berättelsen ett extra djup.  Jag tycker också om Allans praktiska sinnelag och hur han inte låter sig stoppas av någonting.  Humorn passar mig också som hand i handske och jag har flera gånger skrattat högt även när jag försökt hålla det inne (lite konstigt kanske att gå och skratta för sig själv på promenad). När jag lyssnar går tankarna lite till Roddy Doyles serie om Henry Smart. Samma berättarteknik även om den är mer linjär i upplägget än vad denna är.

En extra guldstjärna måste gå till Björn Granaths fantastiska inläsning av boken. Kan inte tänka mig på vilket sätt den hade kunnat vara bättre. 

Ser fram emot nästa bok av Jonas Jonasson. 

Betyg 5/5

Böcker jag läst tidigare av samma författare: det här är den första boken jag läst av Jonas Jonasson.

Vattenänglar av Mons Kallentoft

Det här är min första bekantskap med Mons Kallentoft och hans böcker om poliserna i Linköping.  Då jag är född och uppvuxen där kan jag inte låta bli att le åt beskrivningarna,  även när det egentligen är hemska saker som målas upp.

I denna sjätte bok (?) om Malin Fors kastas vi direkt in i en blodig mordscen i Hjulsbro,  ett stenkast från där jag växte upp. Ganska snart framkommer att det mördade parets adopterade dotter är försvunnen och utredningen drar iväg på flera olika spår med en gång där alltifrån mutor till illegala adoptioner kommer upp. Dessutom har Malin sina privata problem som pockar på uppmärksamhet.

Älskar deckare som genre och denna faller klart på sidan godkänd och jag vill lära känna karaktärerna mer.  Varför är Malin alkoholist till exempel? (Lite klyschigt med alkoholiserad kriminalare kan jag kanske tycka, men men.) Det är bra tempo i berättelsen och jag gillar hur lager efter lager skalas fram och visar på komplexiteten i fallet. Tycker även om de små inslag av humor som finns,  som när den nyanlända polisen blir stucken i baken av en kniv (fick mig osökt att tänka på ett avsnitt av 21 Jump Street där Peter De Louises karaktär blir skjuten i baken och får ha en sån där uppblåsbar ringkudde när han ska sitta). Jag undrar lite om jag själv vid läsning skulle betona Malins beundran av Elin (den nyanlända polisen i teamet) på samma sätt,  här får jag känslan av att hon blir småförälskad i henne.

Jag älskar Torsten Wahlunds inläsning av boken och han är inte någon liten del i anledningen att jag nästan klickat hem en samlingsbox med de fem första böckerna  i serien inlästa av honom också.  Det enda som stör lite för en Linköpingsfödd person är uttalet av vissa geografiska platser som Sturefors,  Brokind,  Sjögestad. Kanske kunde någon lokal person ha uttalscoachat innan inläsningen? 

Har Höstoffer i bokhyllan hemma som utspelar sig innan denna bok. Läser nog den innan jag helt bestämmer mig på viket sätt jag ska läsa resterande böcker. För läsa dem kommer jag definitivt att göra.

Betyg 4/5

Böcker jag läst tidigare av samma författare: det här är den första boken jag läst av Mons Kallentoft